humblyman

Nu sitter jag här, och dör sakta men säkert. Kollade nämligen på the doctors på 4an idag. Inte bra.
De pratade om gardasil, och huruvida detta vaccin är farligt eller ej. En flicka var med i programmet och hon hade fått värsta anfallet och blivit blå.
Så när jag låg i sängen och läste en skvaller tidning förut så kände jag smärta i höger knä. Jag tittade på knät och gissa vad jag såg... En blå fläck!! Ett gardasil anfall!!!
Jag kände hur halsen svulnade och jag försökte ta djupa andetag. Jag tänkte på alla nära och kära, fällde en tår. Sedan la jag händerna över täcket i en så kallad "dödsposition". Slöt ögonen. Då såg jag tunneln med ett skarpt ljus långt där borta. Efter att ha legat och blundat i några minuter utan att komma någonstans i tunneln öppnade jag ögonen och insåg att det starka ljuset egentligen var min sänglampa som var riktad rakt mot mig.
Sedan talade gud till mig (eller så var de bara mina hårt arbetande hjärnceller):
Det är bara ett blåmärke.
Din tid är icke kommen ännu.

Idag regnade det. Frissregn, japp för håret såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Sen blev de införskaffning av onödiga saker som halsband, bälte och byxor. Allt för att trösta sig själv i det trista vädret.
Pizza med en god vän skadar ju inte heller...
Idag fick jag ett samtal från ett marknadsundersökningsföretag där jag sökte jobb för ett tag sedan. Jag har fått jobbet.
Nu är det bara så att jag orkar inte med allt. Jag borde lägga min tid på skolan, och inte pendla sju mil bort för att jobba samtidigt. Därför måste jag tacka nej till jobbet vilket känns förjävligt.
När man äntligen får ett jobb man vill, ja då kan man inte ta det.
Men jag har ju redan ett jobb, jag ska nog ta vara på min sista tid i skolan och inte stressa ihjäl mig.
Jag har all tid i världen att jobba sen.






"Var dig själv. Alla andra är redan upptagna."
Oscar Wilde

Godnatt världen

Idag har jag känt mig ovanligt låg. Kanske på grund av det gråa vädret, regn och rusk. Kanske på grund av alla läxor jag ligger efter med. Kanske är det på grund av att jag var sjuk förra veckan. Kanske är det för att blondinbella ska ta en bloggpaus. Kanske är det för att ewe verkar deppig. Kanske är det på grund av saknaden av förlorade vänner och bortresta föräldrar.
Så frustrerande när man borde vara glad. Alla borde vara glada och lyckliga men det är precis som att vi inte vill det bästa för oss själva. Hur kan de vara så? Är det för att man inte har något att kämpa för sen?
Egentligen tror jag att alla får en lätt dos av kronisk depression såhär års. Det blir mörkt och kallt. Och man vet vad som komma skall; nämligen slask, släkt och sura medmänniksor. De tre S:en.
Varför blir minus och plus minus? Varför smittar inte plus av sig på minus? Då skulle det finnas lagom många (kanske ingen) minus och jag skulle bli ett plus.
Melodin för dagen: Linkin park, Leave out all the rest

Hade en märklig dröm inatt, märklig men inte ovanlig.
Ännu en gång drömmer jag om att bli jagad i gamla stan av björnar. Stora björnar, med stora vassa tänder.
Jag springer, men efter ett tag får jag ont i fötterna av gatustenarna (för jag är ju självklart barfota). Drömmen slutar alltid med att jag gömmer mig bakom en stor grön dörr. Jag hör björnen lunka förbi och jag pustar ut.
Plötsligt rycks dörren bort och där står björnen igen, blir så rädd att jag nästan skiter på mig. Sedan avslutas det hela med att jag känner hur björnen äter upp mig. Det gör extremt ont men jag är inte ett dugg rädd.
Sedan vaknar jag och undrar vad fasen detta betyder?!






Tröstens melodi: Fort minor, Slip out the back
Bild: Fox Saver

Det har precis blivit fred i min kropp. De allierade trupperna har dragit sig tillbaka, kapitulation.
Berg-och-dalbanan är över.
Men nu kommer nästa karusell. Kaffekopparna.
Livet är nöjesfältet som aldrig stänger.
Man måste bara lära sig att upskatta det.

Blödig, en vek och blödig yngling. Det är vad jag är.
Eller det är i alla fall så jag känner mig idag. Det är vad jag är idag.
Som ett utflöde av blod. Fast såklart menar jag ett utflöde av saltvatten längst med mina kinder.
Tro det eller ej men machomän gråter också. Fast bara machotårar.
Det blir ju bättre sen, bortom kullen. Några fina citat och mungiporna vänder riktning.
"If we're all alone, we're all together in that too"
De ska bli sol nästa helg!

"Jag har ingen plan,
jag märker det när jag lämnar min lägenhet, att jag inte har någon klar plan men inte heller en oklar plan.
Det är blankt"




Tänkte på något jag hörde Solja Krapu säga härom dagen.
"Att vi gör allt det där onödiga, som att skriva en dikt eller hålla på med kost bara för sin egen skull, är det som skiljer oss från andra djur. Det gör oss till människor."
Det låter sant. De flesta andra djur lever livet endast för att överleva, vilket låter lite konstigt, men hur många djur gör något för njutning?
De parar sig, äter, bajsar. Allt för dess nästa generation. Man får en självklar mening med livet, kanske gör det livet enklare. Men också tråkigare?
Jag vet inte hur jag vill ha det.

 (Jag skulle vilja vara denna grymma flicka för en dag: Beatboxing)

Dagen melodi:  I kissed a girl, Katy Perry

Idag hade jag väldigt tråkigt på min lunchrast så jag gick på upptäcksfärd. Det är helt otroligt hur mycket äckliga saker dom sparar på. Kaffet som finns i personalrummet gick ut oktober 2007. Det kanske nödvändigtvis inte är så jätte äckligt men tänk då på det faktum att dom dricker ett år gammalt kaffe ur en kopp som aldrig blivit diskad.
I ena garderoben gömmer sig en samling ölburkar. Som en gång i tiden innehållt stark öl. Tänk va gött att ta sig en stor stark på lunchen eller varför inte frukosten?
Men får man verkligen det?

Och till sist denna oerhörda stank som exicterar i kontoret. Jag har nu upptäckt att den kommer från en garderob full av svettiga gubb-kläder. Det luktade så illa att jag höll på att trilla omkull när jag öppnade garderobsdörren.
Det är nu nitton dagar kvar. Sen aldrig mer, aldrig mer.

Bild bevis:
  

Idag har jag haft minnen som jagat mig. Inga trevliga, mysiga och glada minnen utan snarare sådana man helst vill glömma. Det var något som hände för cirka tio år sedan och har ändrat hela min barndom. Ett dåligt beslut kan man kalla det. Men man kan även kalla det ett misstag. Huvudsaken är kanske att man lär sig något av det. Rymm aldrig från dina känslor.
Det roliga var när jag senare läste mitt horoskop. Tiden läker många sår, men det dröjer nog en tid, innan du helt släppt tankarna på något speciellt ur ditt förflutna. Kanske kan man tyda mitt liv bland stjärnorna. Vem vet. (förmodligen är dock allt ett påhitt)

the scares are gonna heal
but they're never going away

Trudilutt: David Gray, Babylon

Igår blev det klassfest, med människorna från högstadiet. Det vart lyckat. Inga blottningar, inget obehagligt hångel, inga intriger. Dock lite fylledepression och en hel del nostalgi.
Efter cirka sju timmar på klassfesten bar det av till stan, men eftersom att inte alla är arton än ville vi inte fortsätta festa på de cooola uteställena som finns i denna lilla håla. Därför blev det pommes med kebabsås och en hel del skvaller med så väl bekanta som obekanta. Efter att ha stått där på torget i någon timme blev det kallt så då drog vi oss tillbaka till klassfesten. Där var det nu dött. Mer än hälften hade dragit sig hemåt.
Så blev klockan kvart över två, det var dags för mig att gå hem och sova. Släpade mig hem.
Men det som ändock gjorde mig lyckligast var ju att mina kära lillebroder väckte mig vid halv sju och berättade att halva släkten skulle komma och fika. Jag ville bara sjunka ner i jorden.

Jag satt och målade staketet när det kom fram en liten gubbe och började prata. Han började att prata om att vädret var fint och att staketet nu ser mycket bättre ut. Men helt plötsligt, som från ingenstans.
-Jag var i konsentrationsläger i sex år. Jag kom dit när jag var tretton.
Vad svarar man på något sånt? Det ända jag kunde komma med var:
-Jaha, ojdå...
Efter att ha frågat hur mycket jag tjänar i timmen gick han. Då dyker det upp en dam som nyfiket frågar:
-Pratade han om konsentrationslägret?
-Ja.
-Ja, det gör han jämt!
I detta grannskap märks det väl att alla vet allt och lite till om alla andra. Frågan är väl dock hur mycket av deras kunskap som verkligen stämmer...
Sen bar det i alla fall av till stan där jag träffade min lilla söta emo-vän Emil. Vi satt där på stan några timmar och pratade, ja till och med så länge att mina föräldrar ringde och frågade var jag håller hus (dom som aldrig bryr sig i vanliga fall). Och så köpte Emil en "pamela" t-shirt på jack ååh jones.
På cykelturen hem fick jag en väldigt trevlig förfrågan:
- Är du sugen på lite kuk?
En så duktig flicka som jag är tänker "man ska vara trevlig mot alla sina medmänniskor vare sig dom är onda eller goda". Och svarar sedan:
- Nej tack!
Men snälla, nej tack, kom igen. Det hade vart skönare att be dom dra åt barrskogen. Kanske är det barrskogs-reaktionen de ville åt och sådana fall gjorde jag rätt. Hoppas på det.


Är ju såklart tvungen att lägga upp de fulaste bilderna jag tog idag. hmm lite som bilddagboken.

Dagens melodi: Smashing pumpkin, Today

Så blev det midsommar ännu en gång. Idag har jag haft sommarkänslor, kanske är det för att solen visade sig mer än vad den gjort de senaste dagarna. Eller så var det på grund av musikens effekter, har haft stereon spelandes sen jag vaknade. Allan Edwall, Cornelis Vreeswijk och Stefan Sundström. Det är äkta sommar.
Min söta lilla bror fick spratt, han var tvungen att ha smultron. Då var det bara att börja plocka.


himlans nöjd med denna bilden faktiskt...

"och lilla bäcken mot älven rinner
och älven rinner mot stora hav
och aldrig någonsin mer du finner
var lilla bäcken blev av"



"Nu är den sköna sommarn här
med lust och fägring stor
och bruna ben och tunna skor
och mesen som i holken bor
och doft av hägg och kaffekask
och burken full av mask"

Musik: Allan Edwall, Den lilla bäcken och Årstider
Cornelis Vreeswijk, Turistens klagan

Tittade just lite på hej hej sommar, men fy vad dåligt det är när Sandra Dahlkulla (eller vad hon heter). Blir så besviken när man inte längre underhålls av barnprogram. På tal om barnprgram så fyllde min söta bror år idag. Hela fem år faktsikt.
Det var jätte kul att köpa paket igår. Hittade massa grejer. Varje gång jag går in i en leksaksaffär blir jag sex år igen. Hittar alltid saker till mig själv. Favoriten från igår blev en liten cheerleading-dress med pompoms i rött och vitt. En kopia från highschool musical. Nu vet jag vad det är jag ska klä mig i på mitt 18 års kalas. Kommer nog se ut som party-pinglan här nedanför!




Igår fick jag en himlans bra låt skickad till mig. Jag är en vampyr med markus krunegård. Jag blev lika förälskad i låten som avsändaren sa. Så nu uppmanar jag den stackare som läser min blogg att gå in på youtube och lyssna på låten.

"Toaletten spegeln. Jag har stirrat färdigt på den
O vem blir inte ful i sextio Watts ljus?
Toaletten duschen. Jag har gömt mig för sista gången i den
O vem blir inte kall naken o våt i en tom hall?
Somnar nollsju vaknar igen på natten. Somnar nollsju vaknar igen på natten
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din"

Usch bloggen ser bedrövlig ut. Får väl sitta några timmar ikväll och fixa med den.
Imorn ska jag träffa personalen på mitt sommarjobb. Spännande
Idag var det barnkalas här hemma och för att underhålla mig själv letade jag upp en rolig hemsida.
www.clarkandmichael.com och tittade på en dålig film, the wilde girls. Med olivia newton john (för hon heter väl så) från grease som alla vet. Ååh vilken fin lite drama. Eller det beror ju på hur man ser det eftersom att dom sjöng några ganska fantastiskt dåliga sånger.
Nu ska jag i alla fall fixa fördigt min blogg.




Dagens låt: Kanye west och Chris martin, homecoming
"det finns en hip hop gud inom oss alla"