Blåmärken är farligare än vad man kan tro...

Nu sitter jag här, och dör sakta men säkert. Kollade nämligen på the doctors på 4an idag. Inte bra.
De pratade om gardasil, och huruvida detta vaccin är farligt eller ej. En flicka var med i programmet och hon hade fått värsta anfallet och blivit blå.
Så när jag låg i sängen och läste en skvaller tidning förut så kände jag smärta i höger knä. Jag tittade på knät och gissa vad jag såg... En blå fläck!! Ett gardasil anfall!!!
Jag kände hur halsen svulnade och jag försökte ta djupa andetag. Jag tänkte på alla nära och kära, fällde en tår. Sedan la jag händerna över täcket i en så kallad "dödsposition". Slöt ögonen. Då såg jag tunneln med ett skarpt ljus långt där borta. Efter att ha legat och blundat i några minuter utan att komma någonstans i tunneln öppnade jag ögonen och insåg att det starka ljuset egentligen var min sänglampa som var riktad rakt mot mig.
Sedan talade gud till mig (eller så var de bara mina hårt arbetande hjärnceller):
Det är bara ett blåmärke.
Din tid är icke kommen ännu.

Now I know what I didn't know

       Vad är meningen med "apetitretare" egentligen?
Igår var hela släkten samlad kring ett långbord på gyllene uttern i Gränna.
Så kommer den urtrevliga servitören med det stora vita leendet ut och serverar ett litet litet vaktellår (om jag inte misstagit mig helt). Vaktellåret var tiogånger mindre än ett kycklinglår och serverades med en skvett kall sås. Jag menar inte att apetitretaren var äcklig, för jag är inte rätt person att döma, men det retade min apetit en aning.
Jag kunde bara se den lilla pippifågeln framför mig och så kändes
 de så absurt att äta detta lilla djur.



Hotellrummen var jätte fina, precis som utsikten. (Även om inte vädret var de bästa)
Så idag på omvägen hem käkade vi grekisk lunch och shoppade loss på Rusta.

    

Nu är det lov och livet leker...







Dagens visa: Jesse Mccartney, Because you live
Bild på vaktel: kustobsar



With fading lights that lead us past the lives that we destroy




Please understand
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
This is where the road crashed into the ocean
It rises all around me
And now we're barely breathing
A thousand faces we'll choose to ignore















Musica: +44, No it isn't
Lyckopiller: Andra avenyn, Bonde söker fru och Greek ♥

"Om du älskar livet så kansta inte bort tiden, för livet är gjort av tid"
Benjamin Franklin










When others would have screamed out loud my friend, this one never even spoke






"Jag vet inte heller vad kärlek är. När man vaknar om morgonen är allt så luddigt,
vagt..då är det bara ja och nej, inget kanske..
Men vad gör det i morgon?"














Dagens visa: The beautiful south, The table ♥
Bild: min födelsedagsblomma
Citat: en fin kommentar jag fick av Tomtebloss i juni



What am I leaving when I'm done here?

Idag regnade det. Frissregn, japp för håret såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Sen blev de införskaffning av onödiga saker som halsband, bälte och byxor. Allt för att trösta sig själv i det trista vädret.
Pizza med en god vän skadar ju inte heller...
Idag fick jag ett samtal från ett marknadsundersökningsföretag där jag sökte jobb för ett tag sedan. Jag har fått jobbet.
Nu är det bara så att jag orkar inte med allt. Jag borde lägga min tid på skolan, och inte pendla sju mil bort för att jobba samtidigt. Därför måste jag tacka nej till jobbet vilket känns förjävligt.
När man äntligen får ett jobb man vill, ja då kan man inte ta det.
Men jag har ju redan ett jobb, jag ska nog ta vara på min sista tid i skolan och inte stressa ihjäl mig.
Jag har all tid i världen att jobba sen.






"Var dig själv. Alla andra är redan upptagna."
Oscar Wilde

Godnatt världen

Vem ska jag tro på?



När hjältarna redan dött
Av avundsjuka svek och sorg











Dagens visa: Tomas di Leva, everyone is jesus
Bild: schaffer ullman




Embrace the world in grey



"I'm strong on the surface
Not all the way through
I've never been perfect
But neither have you"


Idag har jag känt mig ovanligt låg. Kanske på grund av det gråa vädret, regn och rusk. Kanske på grund av alla läxor jag ligger efter med. Kanske är det på grund av att jag var sjuk förra veckan. Kanske är det för att blondinbella ska ta en bloggpaus. Kanske är det för att ewe verkar deppig. Kanske är det på grund av saknaden av förlorade vänner och bortresta föräldrar.
Så frustrerande när man borde vara glad. Alla borde vara glada och lyckliga men det är precis som att vi inte vill det bästa för oss själva. Hur kan de vara så? Är det för att man inte har något att kämpa för sen?
Egentligen tror jag att alla får en lätt dos av kronisk depression såhär års. Det blir mörkt och kallt. Och man vet vad som komma skall; nämligen slask, släkt och sura medmänniksor. De tre S:en.
Varför blir minus och plus minus? Varför smittar inte plus av sig på minus? Då skulle det finnas lagom många (kanske ingen) minus och jag skulle bli ett plus.
Melodin för dagen: Linkin park, Leave out all the rest





Even heroes know when to be scared

Hade en märklig dröm inatt, märklig men inte ovanlig.
Ännu en gång drömmer jag om att bli jagad i gamla stan av björnar. Stora björnar, med stora vassa tänder.
Jag springer, men efter ett tag får jag ont i fötterna av gatustenarna (för jag är ju självklart barfota). Drömmen slutar alltid med att jag gömmer mig bakom en stor grön dörr. Jag hör björnen lunka förbi och jag pustar ut.
Plötsligt rycks dörren bort och där står björnen igen, blir så rädd att jag nästan skiter på mig. Sedan avslutas det hela med att jag känner hur björnen äter upp mig. Det gör extremt ont men jag är inte ett dugg rädd.
Sedan vaknar jag och undrar vad fasen detta betyder?!






Tröstens melodi: Fort minor, Slip out the back
Bild: Fox Saver

Blue his house with a blue little window


När jag vaknade imorse kände jag ångest, nu var helgen över... puuuh
Känner för att sätta mig i ett hörn och gråta som ett litet barn. Vill inte ha en ny vecka, inte igen.
Massa grejor man måste ta tag i.
Och att det varit en så bra helg gör inte saken bättre. Tjejsnack, bowling, flöt-mat och dåliga filmer. Kan de bli bättre?

Imorse såg jag mirrors, en film jag verkligen inte vill rekommendera. Den var verkligen urkass. Jag är ingen expert på skräckfilm eftersom att jag vanligtvis är den som gömmer mig bakom kuddar och håller för öronen, sen drömmer man mardrömmar i två veckor. Men inte ens jag blev rädd av mirrors... Ååh så dålig...



Helgens melodi: Eiffel 65, Blue
(Bild från mitt härliga sommarjobb)

RSS 2.0