Embrace the world in grey



"I'm strong on the surface
Not all the way through
I've never been perfect
But neither have you"


Idag har jag känt mig ovanligt låg. Kanske på grund av det gråa vädret, regn och rusk. Kanske på grund av alla läxor jag ligger efter med. Kanske är det på grund av att jag var sjuk förra veckan. Kanske är det för att blondinbella ska ta en bloggpaus. Kanske är det för att ewe verkar deppig. Kanske är det på grund av saknaden av förlorade vänner och bortresta föräldrar.
Så frustrerande när man borde vara glad. Alla borde vara glada och lyckliga men det är precis som att vi inte vill det bästa för oss själva. Hur kan de vara så? Är det för att man inte har något att kämpa för sen?
Egentligen tror jag att alla får en lätt dos av kronisk depression såhär års. Det blir mörkt och kallt. Och man vet vad som komma skall; nämligen slask, släkt och sura medmänniksor. De tre S:en.
Varför blir minus och plus minus? Varför smittar inte plus av sig på minus? Då skulle det finnas lagom många (kanske ingen) minus och jag skulle bli ett plus.
Melodin för dagen: Linkin park, Leave out all the rest





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0