humblyman

"Jag har ingen plan,
jag märker det när jag lämnar min lägenhet, att jag inte har någon klar plan men inte heller en oklar plan.
Det är blankt"




Tänkte på något jag hörde Solja Krapu säga härom dagen.
"Att vi gör allt det där onödiga, som att skriva en dikt eller hålla på med kost bara för sin egen skull, är det som skiljer oss från andra djur. Det gör oss till människor."
Det låter sant. De flesta andra djur lever livet endast för att överleva, vilket låter lite konstigt, men hur många djur gör något för njutning?
De parar sig, äter, bajsar. Allt för dess nästa generation. Man får en självklar mening med livet, kanske gör det livet enklare. Men också tråkigare?
Jag vet inte hur jag vill ha det.

 (Jag skulle vilja vara denna grymma flicka för en dag: Beatboxing)

Dagen melodi:  I kissed a girl, Katy Perry

Så var semestern över och det var bara att gå tillbaka till den mycket illaluktande källarlokalen och börja jobba igen.
Jag har spenderat sex nätter i en etta i Stockholm (hornstull). Men min mor. Inte en av de bästa upplevelserna jag haft. Vi har nämligen en tendens att gå varandra på nerverna 24 timmar om dygnet... men jag har bitit ihop, varit stark. Något som min moder dock inte lyckats så bra med!
Trotts våra dispyter fick vi en hel del gjort. Vi var i gamla stan, på moderna museet, shoppade på drottninggatan och "chillade" i kungsträdgården. Och självklart blev en del tid spenderad på tunnelbanan.
En dag när vi satt där påväg till Mörby (egentligen t-centralen) kom en man in med sina två småbarn sittandes i samma vagn. Barnen började gnälla eftersom att de inte fått någon choklad, då kom pappan på en väldigt bra idé - att hota sina barn. "Vet du vad som händer med olydiga barn? Många föräldrar lämnar bort dom till andra personer, okända stygga människor."
Faktum är att barn under femton har svårt att förstå sarkasm så det funkar väldigt bra på en fyraåring!
Ett annat nöje var att kolla på film, det blev en del film eftersom att jag väntade ut mammas migränbesvär varje dag. Då kommer jag till en annan historia... Det låg en indisk resturang runt hörnet där det jobbade en ganska jobbig man, han stod nämligen utanför och bad oss komma in och äta verje gång vi gick förbi.
Så en kväll tittade jag på Bombay Dreams, det finns en scen där karaktärerna äter på en indisk resturang och jag upptäckte snart att mannen som serverade var den samma som han på den indiska resturangen runt hörnet.
När vi nu ville träffa denna servitris och berätta att vi sett honom i filmen, tror du han jobbade då? Nejdå.
Men så kan det vara.

Måndag morgon, det finns inget mer perfekt sätt att vakna på.
Guns N' Roses med Paradise city på högsta volym. Sedan kom Nickelbacks "How you remind me" följt av några go'ingar av Nirvana, Imperiet och Tokyo hotel.
Och ännu har jag inte kunnat släppa tanken på kommentaren om ideal-killen i dokumentären "Alla hittar kärlek utom jag" som jag såg igår kväll (för tredje gången, men man upptäcker nya saker varje gång).
Dokumentären handlar om Nicki, Zara och Sandra, tre tonårstjejer från Göteborg som har ett omtumlande år. Jag tror att de går i åttan, och de har ganska typiska besvär för någon i den åldern (kanske lite allvarligare i vissa fall).
I alla fall så berättar Nicki om sin drömkille med följande beskrivning: Han ska ha svart hår, ha svarta kläder, piercad i ögonbrynet. Han ska vara snäll. Poppar-pojke eller emo-pojke.
(Finns han där ute så är jag också intresserad)
Och sedan till deras uttryck, som "Fuck you asmycket" eller "Vi är verkligen inte vänner direkt"
Grejen är att jag verkligen inte klandrar dem. Snarare känner igen mig i deras beteende.
Sitta på någon äcklig parkering, dricka folköl, bli låtsasfull, lyssna på boten anna och sedan prata om hur kul det var.
Alla larviga intriger och tonårsproblem. Allt skitsnack.
För mig är det helt enkelt något man går igenom, en fas i livet. Inget att skratta åt utan något att minnas med glädje.
Jag rekomenderar verkligen en titt på denna underbara dokumentär.

Vadå understimulerade barn?
De står och kastar sten (tegel) på en tomburk. Den som slår den platt vinner leken. Då och då hör jag killen med det långa blonda håret skrika JA!
Efter ett tag träder de smått fulla tonårsvuxna männen ut för att vara med i leken. Understimulerade män - min favorit sort!
Men snart tar leken slut och bakgården blir tom och tyst igen.

Så blev man vuxen i helgen. De arton åren är nu fyllda. Stor förändring. Myndig, dricka på krogen, betala för sjukvård och hyra porrfilm. Livet kan väl inte bli bättre än så?
Det bästa med födelsedagar är paket. Ja, sådan materialist är jag. Kärlek ger mig inte lycka, bara pengar och prylar.
Vanligaste fågan: Känner du dig mogen och ansvarsfull nu?
Är det så man ska känna när man blir vuxen? Jag kände mig mogen och ansvarsfull när jag fyllde elva. Jäklar det är nog snarare femtio jag skulle fyllt!



"Jag hatar mig själv, därför ska du också hata dig själv. Vi måste hålla ihop. Vi är inte värda bättre."

Borde vara tacksam. Borde verkligen vara tacksam. Men det är jag inte.
Avskyr släktträffar. Föstår egentligen inte varför man håller på att ses när ingen vill. Alla sitter runt det enorma matsalsbordet och lider. Åvanpå lidande ska man lägga lite lögner. Hur bra det går med studierna/karriären och visa upp de senaste bilderna från lyxsemestern.
Vad är lycka? jo det är något man finner i mycket prylar, höga betyg, hög lön och en fin bil. Dessutom ska man ha idialistiska åsikter vad det gäller infrastruktur, miljö och jämställdhet.(om man nu verkligen kan ha det)
Sedan till de dumma kommentarerna. Den ointressanta informationen (även äcklig information i vissa fall). "Igår fick Elisabeth en fästing på troskanten, den gick inte att ta bort. Så den sitter kvar."  Mmm vad gott med tårta. Det ända man ser framför sig är den gigantiska grå fästingen som dessutom sitter på Elisabeths troskant.
Och inte mår man bättre när allt är över. Man har ont i magen av alla kakor man proppat i sig för att lugna sin ångest.

Jag ska ut på pilgrimsvandring. Jag ska meditera. Jag ska bli religiös.
Jag ska hitta mig själv på vägen. Jag ska leva nära min skäl.
Jag ska be. Jag ska straffas för mina synder. Jag ska återuppstå.
När jag nått mitt mål ska jag sjunga om pärleporten och änglarna.
Så blir jag frälsare. Så blir du frälst.

Idag hade jag väldigt tråkigt på min lunchrast så jag gick på upptäcksfärd. Det är helt otroligt hur mycket äckliga saker dom sparar på. Kaffet som finns i personalrummet gick ut oktober 2007. Det kanske nödvändigtvis inte är så jätte äckligt men tänk då på det faktum att dom dricker ett år gammalt kaffe ur en kopp som aldrig blivit diskad.
I ena garderoben gömmer sig en samling ölburkar. Som en gång i tiden innehållt stark öl. Tänk va gött att ta sig en stor stark på lunchen eller varför inte frukosten?
Men får man verkligen det?

Och till sist denna oerhörda stank som exicterar i kontoret. Jag har nu upptäckt att den kommer från en garderob full av svettiga gubb-kläder. Det luktade så illa att jag höll på att trilla omkull när jag öppnade garderobsdörren.
Det är nu nitton dagar kvar. Sen aldrig mer, aldrig mer.

Bild bevis:
  

O-maa intee hinne tvette fåanster på somma man kan tvatte fåanster på viinteee
Aah lite tee-jööd i vatten sa de inte fjöösa

Förlåt mina kära vänner, jag har nog dragit denna lite för många gånger.
Citatdet kommer förövrigt ifrån Evelyn från äntligen hemma. Som är min Frälsare och Städdrottning. Idag lärde jag mig att det bästa sättet att rengöra en fläckt av rostfrittstål är att gno in den i diskmedel som man sedan torkar bort med ljummet vatten. Toppen. Nu kommer jag städa varenda fläkt, som är av rostfritt stål, bara för det verkar så kul.
Tack Evelyn.

Idag har jag haft minnen som jagat mig. Inga trevliga, mysiga och glada minnen utan snarare sådana man helst vill glömma. Det var något som hände för cirka tio år sedan och har ändrat hela min barndom. Ett dåligt beslut kan man kalla det. Men man kan även kalla det ett misstag. Huvudsaken är kanske att man lär sig något av det. Rymm aldrig från dina känslor.
Det roliga var när jag senare läste mitt horoskop. Tiden läker många sår, men det dröjer nog en tid, innan du helt släppt tankarna på något speciellt ur ditt förflutna. Kanske kan man tyda mitt liv bland stjärnorna. Vem vet. (förmodligen är dock allt ett påhitt)

the scares are gonna heal
but they're never going away

Trudilutt: David Gray, Babylon

Den gamle gubben jag har som arbetskamrat kom tillbaka efter helgen och skulle berätta om sin spännande minisemester. Han hade varit på festival sa han. I Borlänge. Aha peace and love tänkte jag. Sedan sa han att just peace and love inte var så bra men jill johnsson var bra. Han sa att det var konstigt att peace and love hade så många band med sig eftersom att de bara släppt en skiva. Men han hade ju tjänat på att gå på festivalen eftersom att om man bara skulle se peace and love skulle det ju kosta cirka trehundra men nu fick han ju se massa andra band och ändå bara betala åttahundra.
Det visade sig tillslut att han trodde att peace and love var ett skrönande hårdrocksband och att resten var förband eller liknande. Men han la till att det var lite konstigt att det fanns så många scener. Jag bara satt där och höll med. Men sen var jag tvungen att gå in på toaletten och lägga ett asgarv.
Det är inte lätt för en äldre förvirrad man som kan absolut ingenting om musik eller kultur.
Men det är ju skönt med lite vardagsgarv.

You want it all but you can't have it
It's in your face but you can't grab it
It's alive, afraid, a lie, a sin
It's magic, it's tragic, it's a loss, it's a win
It's dark, it's moist, it's a bitter pain
It's sad it happened and it's a shame



Dagens visa: Faith no more, Epic
Bilden: Horntorget