Some are made happy when something dies



Ja, idag var det mycket riktigt dags för gymnastik. Springa fram och tillbaka. Hoppa upp och ned och så upp igen. Bränna knän på tjocka mattan och stuka foten i häckhopp.
Jag har aldrig förstått poängen med gymnastik. Visst är det kanske bra att röra på sig, men måste man spela bollsporter och göra kullerbyttor?! Det är idioti.
Och varför, varför kan man inte sätta oss "gympalosers" i samma klass så jag slipper bli uttittad och generad.
I alla fall så passar det här bilden som handen i handsken. Självklart är representerar ugly betty mig på denna bild, visserligen är ugly betty en (stor) aning snyggare än mig men ansiktsuttrycket säger allt.
Låt säga att jag står i kö för att utföra någon hellarvig stafett, då kan jag garantera att mitt ansiktsuttryck ser ut just som hennes.
Lindsay Lohan som är ännu snyggare, och såklart mycket sportigare, får representera alla andra goa bananer jag har gympa med.
Nej, dysatletisk är vad jag är.




Bild


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0