Sometimes I wonder why I'm still waiting.

Spännande. Fast ändå inte. När jag var liten minns jag hur jag längtade. Längtade och åter längtade.
Så växte man. På längden och på bredden. Man blev stor, växte upp. Och så nu.
Inte spännande alls. Inte ens lite.
Snö får man ju inte heller. Fast hade snön kommit hade jag hatat den.
Men så idag, skulle pappa och styvmor köpa julklappar. Vad ska jag få?
En servis, bestick och glas. Inte spännande. Jul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0