Maybe tomorrow will be better

Då var den kära nationaldagen kommen. Jag vet inte hur andra firar men jag firar inte alls. Borde man det kanske? För vi har väl egentligen ganska mycket att vara stolta över (om det nu är det den här dagen handlar om)?
Är i alla fall ganska stolt över mig själv. Den här veckan har vart bra.
I tisdags blev det energikicken och jag klarade mina fem kilometer på 30 minuter. Kanske låter som lång tid för andra men tänk på att jag är helt otränad.
Sen jobbade jag igår och var till och med lite social med min kära styvmor. Vi kollade på 27 dresses, den var lika bra som första gången.
Fast det jag är mest stolt över måste ändå vara att jag klarade av den mycket ångest-fyllda måndagen. Gruppterapi.
Hatar sånt men ibland måste man lida igenom det hela.
"Det jobbigaste är inte att ha problem utan att lösa dem"
Dom säger att jag lever för mycket i "imorgon" hela tiden. Så nu försöker jag verkligen att leva idag. Nånsin tänkt på hur svårt det är?




Dagens melodi: Duffy, I'm scared
"I'm scared to face another day
cuz the fear in me just won't go away
In an instant, you were gone and I'm scared"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0