Kommunikationen går bara halva vägen



"If I am not for myself, who will be for me? And if I am for myself alone, what am I?"
Ingen vanlig vecka. Början av slutet på skolan.
Skönt. Läskigt. Men underbart. Mest befriande.
Jag vet inte hur mycket gott skolan har gett mig här i livet. Det känns ibland som att skolan varit ett större lidande än inlärning och nöje. Tror nog att det finns någon som förstår vad jag menar. Åtminstone borde dom där gardinerna som hänger kvar på min högstadieskola göra det, de har vart med om mycket de senaste tjugofem åren. Äggkastning, mobbing, julsånger, protester,  tårar och skratt. På tal om (på skriv om?) min högstadieskola (som förövrigt borde få pris för Sveriges sämsta skola) så kommer jag aldrig glömma luciatågen, det var dock ett utav dessa luciatåg som glänste lite extra. De inkluderade falsktsång och pepparkaksrapp. Pepparkaksrapp... behöver jag skriva mer??? det slutade i alla fall med skrattanfall för min del, ja det var så kul att jag grät kaskader. Prästens min var guld värt.

Tack till alla som medverkade i Luciatåget 2004, ett speciellt tack till läraren som kom på pepparkaksrappen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0