Mästare på nostalgi
Igår blev det klassfest, med människorna från högstadiet. Det vart lyckat. Inga blottningar, inget obehagligt hångel, inga intriger. Dock lite fylledepression och en hel del nostalgi.
Efter cirka sju timmar på klassfesten bar det av till stan, men eftersom att inte alla är arton än ville vi inte fortsätta festa på de cooola uteställena som finns i denna lilla håla. Därför blev det pommes med kebabsås och en hel del skvaller med så väl bekanta som obekanta. Efter att ha stått där på torget i någon timme blev det kallt så då drog vi oss tillbaka till klassfesten. Där var det nu dött. Mer än hälften hade dragit sig hemåt.
Så blev klockan kvart över två, det var dags för mig att gå hem och sova. Släpade mig hem.
Men det som ändock gjorde mig lyckligast var ju att mina kära lillebroder väckte mig vid halv sju och berättade att halva släkten skulle komma och fika. Jag ville bara sjunka ner i jorden.
Efter cirka sju timmar på klassfesten bar det av till stan, men eftersom att inte alla är arton än ville vi inte fortsätta festa på de cooola uteställena som finns i denna lilla håla. Därför blev det pommes med kebabsås och en hel del skvaller med så väl bekanta som obekanta. Efter att ha stått där på torget i någon timme blev det kallt så då drog vi oss tillbaka till klassfesten. Där var det nu dött. Mer än hälften hade dragit sig hemåt.
Så blev klockan kvart över två, det var dags för mig att gå hem och sova. Släpade mig hem.
Men det som ändock gjorde mig lyckligast var ju att mina kära lillebroder väckte mig vid halv sju och berättade att halva släkten skulle komma och fika. Jag ville bara sjunka ner i jorden.
Kommentarer
Trackback
