Regnbågsbarn hit och regnbågsbarn dit

Något sånt där larvigt som man går runt och tänker på. Och ju mer man tänker på det, desto mer stör man sig.
Speciella förskolor för regnbågsbarn.
För det första förstår jag inte varför man ens kallar dessa barn för regnbågsbarn. Är inte alla barn "bara" barn?
Och för det andra förstår jag verkligen inte hur regnbågsföräldrar vill placera sina regnbågsbarn på regnbågsdagis. Vill man uppnå ännu större utanförskap?
Jag försöker förstå hur samhället skulle se ut om vi placerade adopterade barn på en förskola, barn vars föräldrar är invandrare på en annan förskola, barn till separerade föräldrar på en tredje förskola och kanske till och med ta det ett steg längre.
Om vi också skapar olika grundskolor, gymnasieskolor och högskolor uppdelade efter människors föräldrar/bakgrund. Kanske kan man ta det ännu lite längre och göra så att männiksor med olika föräldrar/bakgrund jobbar inom egna branscher.

Löser vi ett problem eller skapar vi ett nytt?

Borrowed time and missing faces...



... no home in a million places.

Lever pastejen?


Okej, detta måste vara bland det äckligaste jag någonsin hört talas om. Vem, vem, VEM får för sig att göra sås på leverpastej??
Det var när jag och styvmor kollade igenom massa gamla recept jag hittade detta häfte, kallat "Trolla med grädde". Förutom vidriga maträtter fanns mycket roliga särskrivningar. Exempelvis ovan med "Lever-pastej-sås" eller varför inte "Purjo-löks-crème", men den värsta måste nog ändå vara "Hal-lon-glass".
80-talet måste ha varit en fantastisk tid, helt enkelt.

Some are made happy when something dies



Ja, idag var det mycket riktigt dags för gymnastik. Springa fram och tillbaka. Hoppa upp och ned och så upp igen. Bränna knän på tjocka mattan och stuka foten i häckhopp.
Jag har aldrig förstått poängen med gymnastik. Visst är det kanske bra att röra på sig, men måste man spela bollsporter och göra kullerbyttor?! Det är idioti.
Och varför, varför kan man inte sätta oss "gympalosers" i samma klass så jag slipper bli uttittad och generad.
I alla fall så passar det här bilden som handen i handsken. Självklart är representerar ugly betty mig på denna bild, visserligen är ugly betty en (stor) aning snyggare än mig men ansiktsuttrycket säger allt.
Låt säga att jag står i kö för att utföra någon hellarvig stafett, då kan jag garantera att mitt ansiktsuttryck ser ut just som hennes.
Lindsay Lohan som är ännu snyggare, och såklart mycket sportigare, får representera alla andra goa bananer jag har gympa med.
Nej, dysatletisk är vad jag är.




Bild


Nyponsoppa och leverpastej



Nej bilden stämmer inte i mitt huvud... något är fel. Och det är inte bara det att föräldrarna bara är tretton och femton år gamla (eller ska jag säga unga?!). Pappan, Alfie, ser inte ut som äldre än sju...
Det är större åldersskillnad mellan mig och min lillebror än mellan dessa föräldrar och deras barn.
Detta får min hjärna att åka berg- och dalbana, mosas till nyponsoppa och sakta men säkert rinna ut genom öronen.
Det är helt enkelt för mycket för mig att processa. Jag kan inte ens bedöma om detta är rätt eller fel
vilket jag alltid annars gör.
Jag fortsätter fundera över hur det skulle kunna vara att som barn få barn.



Bild





I fear nothing...

                                                                                                                                                                              
...but the fact is I’m afraid of everything.




bild

This is my sundown

Hatkärlek. Det är vad jag känner för melodifestivalen.
För inte hinnar jag sakna det då det håller på i evigheters evighet och jag kan inte påstå att jag tycker det är någon vidare kvalité eftersom att det är samma artister och, i princip, exakt samma låtar år efter år.
Trotts att det finns mycket dåligt att säga om melodifestivalen så tycker jag det är trevligare än både jul och påsk tillsammans. Någonstans där, djupt inom mig måste de väl då finnas något som älskar den. Och de skäms jag för, inte lite utan mycket. Men det är väl som mamma säger "livet är för kort för att skämmas och ångra...".
Nåja, årets värsta bidrag tror jag kommer ifrån Caroline af Ugglas, Malena Ernman och Thorleifs, alltså kommer jag förmodligen tycka väldigt bra om just dessa bidrag.
Men mest spännande ska det bli att se Star pilots och Rigo & the topas sound feat. red fox (och va fan har dom fått namnet från?!).
Tillhör inte melodifestivalen den svenska kulturen lika mycket som dalahästar och midsommar egentligen?






Use it or lose it

Dagens roligaste ord måste vara "blygdkapsel". Att detta borde bli en stor hit under våren tror jag minsann att Blondlinus har helt rätt i.
Blygdkapsel är en typ av accesoar (tror jag man kan kalla det) som liknar en suspensoar. Fast som sagt tror jag det är mer för utseendets skull än att vara något typ av skydd.
Eftersom att detta verkar vara den "bästa" bilden man kan få tag i så publicerar jag väl den då....
Japp så ser den ut, blygdkapseln. (Karl V på bilden)

När jag tittade på fråga doktorn häromdagen pratades det om impotens. Inte världens muntraste ämne, inte heller en speciellt munter urolog, även om programledarna höll gnistan uppe.
I alla fall så sa den inte-så-muntra urologen en jävligt konstig grej. Nämligen "use it or lose it".
Det har fått mig att tänka en del... jag kan förstå att man tänker så när man ska rensa garderoben. Om man inte använder den där gamla t-shirten från 96 så kan finns de ingen idé att spara den. (fast det kanske var mer "use it or get rit of it"... )
Men kan man verkligen använda sig av "use it or lose it" när det gäller en manslem?

(Klaga inte på manslem... jag hade lite svårt med ordvalet. Är det okej att skriva penis? Det är det nog, bara jag som tycker de är lite skämmigt... Fast i och för sig så låter ju manslem som en gammal kärring... Äsch då är det nog det jag är trots allt.
)





Dagens låt: Mr. Pitiful, Andrew Strong
Bild: Wiki

Tro på förändring, tro på Michelle

Michelle Obama. Ja, det är namnet av den nu största modeikonen. Och detta faktum är så viktigt att vi kan sluta fokusera på allt annat.


Titta här hur hon klär i den lila klänningen. Folk har jämfört henne med Carrie från sex and the city när hon bär denna styrsel...

    
 Titta även på dessa bilder där hon bland annat matchar sin egna och barnens kläder, vilket hon gör på ett mycket elegant sätt.


Och titta här vilken kärlekfull och hängiven fru, kan man önska sig nåt bättre?

Juste politiken var de ja. Äsch, strunt i sånt. Det är ju inte direkt som att USA är världens stormakt i vilket fall...



Tänkte berätta lite om purjolök.

Vad ska jag bli?
Vad är jag nu?
Vem är jag?
Och vem är du?
Du och jag i samma fas,
stoppar ner sugrören i samma glas.










av mig en orange vinternatt.

Kan innehålla spår av tro, hopp och kärlek.

     
De var i alla fall vackert i natt.

I wish I could explain myself but words escape me



Fem, fyra, tre, två, ett, noll. Noll.
Men än är det ruta tre.
Tiden går sakta, så sakta men ändå så snabbt.

The depths of my mind




Rödvin på bag-in-box, andra hands rökning, fylledans, pinsamma flörtar och dumma kommentarer.
Utskällning i bilen, magont och huvudvärk.
Mor-och-dotter, bråk, disk, städning.
Ångest. Ovilja och förväntan.
Jul

Att skälla med hjärtat



Fejjat blir grönt av avund,
Avis, avis, avis, avis, avis...









Bild: dcma

Action speak louder than words



































Mysiga, mysiga Napoleon Dynamite ♥
Idag är han min hjälte. Eller vänta, de är han nog föralltid.


Bild: causeofliberty

"Hon är en sån där som tror hon kan sjunga"






It's tasty
It's like a cupcake
It's cotton candy
It melts in your mouth
And lately
I been gettin hunger pains
When you lick your lips while you check me out

Ingen mer av min hjälp, knulla dig själv

Det svåraste av allt är att vara ärlig. Det måste vara så.
Men nu ska jag försöka.
Det finns någon jag känner extrem hat-kärlek för. Tidigare har jag bara kännt det för ting men nu, ja nu, har det även övergått till människor med.
Nej, att vara ärlig är nog att sluta med de vita vardagslögnerna. Inte att berätta att man kanske, nästan, litegrann, hatar (eller kanske älskar) någon. Märkligt.
Sov gott.




Rolig fakta (nåt nytt i min världberömda blogg): visste de att Uti vår hage (låten alltså!) egentligen handlar om att ha sex? Det är nämligen så att de blommor (eller örter eller vad de är) som det sjungs om (som lilja, saliveja osv) en gång användes som preventilmedel. Kanske inte så passande att man sjungigt denna sång i kyrkan på skolavslutningen, eller?

And when your heart begin to bleed...



...you're dead.

Sometimes I wonder why I'm still waiting.

Spännande. Fast ändå inte. När jag var liten minns jag hur jag längtade. Längtade och åter längtade.
Så växte man. På längden och på bredden. Man blev stor, växte upp. Och så nu.
Inte spännande alls. Inte ens lite.
Snö får man ju inte heller. Fast hade snön kommit hade jag hatat den.
Men så idag, skulle pappa och styvmor köpa julklappar. Vad ska jag få?
En servis, bestick och glas. Inte spännande. Jul.

Som att vara en snöboll när det blir vår

Vet du hur många som mobbas i Sveriges skolor varje dag?
Inte jag. För mig är inte siffror speciellt vilktiga i detta sammanhang. Jag har varit nära mobbning under hela min skolgång, även om jag inte alltid märkt den. Ibland är människan bra självisk. Så länge det inte går ut över en själv så existerar inte problemet. Är det inte så? Vi ser inte det vi inte vill se.
En annan vetenskap är att försöka lista ut vad som försigår i lärarnas huvuden. Varför jobbar man som lärare om man inte värnar om elevens bästa? Och om jag någonsin igen får höra att de "faktiskt inte märkte något" eller "trodde det bara var en lek"  så kommer jag explodera.
Alla har vi väl en skyldighet att sätta ner foten i dessa situationer, men man kan väl ändå inte påstå att ett åtta-årigt barn har samma ansvar som en vuxen lärare.
När jag gick på lågstadiet och mellanstadiet såg jag klasskamrater bli slagna på rasterna, retade i omklädningsrummet och få glåpord kastade på sig. Detta skedde varje dag och jag blir fortfarande lika berörd när jag tänker på det. Även att det gått nästan tio år sedan denna mobbning pågick har jag svårt att respektera mobbarna för dem de är idag. Jag kommer aldrig kunna acceptera att det har hänt. Att det pågick så länge och att ingenting gjordes för att få ett slut.
Måste säga att det är skönt att inte se så mycket fysiskmobbning på gymnasiet, därimot så är det mycket utfrysningar och det är väl bara en annan typ av mobbing som jag ser det. Inte ens i arbetslivet kommer man ifrån mobbning. Människan är inte bara självisk, utan också väldigt fördomsfull.
Det är som när vi säger att makrill inte är gott, fast vi aldrig smakat det.
Och inte vill vi smaka det heller. Mobbning.








Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0